Anledningen till att rubriken är så dramatisk, är att jag har blivit strikt förbjuden att förtälja denna historia till en enda levande själ här i Auckland. Detta för att platsen vi träffades på allra, allra först är så skämmig att hänga på att det inte får knystas utan att vi blir uteslutna ur alla sociala tillställningar i resten av våra liv. Men jag är ju mina läsare trogna, och ni får här sanningen.
- TAMTAMTAAAAM (dramatisk melodi) -
Som mitt tidigare inlägg beskrev, hade vi en helt galen utekväll under tisdagen. Notera att jag inte skrev galet rolig, galet trevlig eller galet fantastisk. Bara galen. Detta var för att vi, som nya i Auckland och boende på Base, gjorde som så många andra och gick till den bar som ligger på bottenplan i samma hus som hostelet. Globe Bar. Globe Bar är ett ställe jag skulle rekommendera till folk, inte som en bar, utan som en turistattraktion. Som ett Zoo, till exempel. På Globe Bar delar de ut gratisdrinkar till tjejer 7 dagar i veckan. Managern springer runt med bar överkropp och hoppar ibland upp på bardisken och juckar mot dansgolvet. De anordnar kvällar med Jelly Wrestling, Wet T-shirt Contests och Tequila Race där gästerna ligger som sillar på bardisken för att ta emot shots från bara överkroppar. Är ni med mig då på var vi har hamnat?
Nog för att vi hade en trevlig kväll på tisdagen (det hade vi), men jag hade nästintill ont i nacken dagen efter. Och för en gångs skull var det inte utav head banging, utan av allt skakande på huvudet åt hur många college movie-klischéer som kunde utspelas under en och samma kväll.
Anyways!
Två dagar senare, torsdag, ville vi gå ut igen. Vi visste fortfarande inga bra ställen i Auckland men ville inviga våra nyinköpta klackar. I hissen på väg till rummet hade vi blivit tilldelade 2 for 1 vouchers på just Globe Bar och vi bestämde oss för att ta ett djupt andetag, marschera in, dricka våra gratisdrinkar och promenera ut lagom tipsy för att gå till ett trevligare ställe med trevligare folk!
Under tiden vi stod med vår vodka cranberry i handen utspelade sig ytterligare en scen direkt tagen ur Globe Bar-affischerna (och jag valde för er skull att inte beskriva den vidare detaljerat här..) och jag märkte hur min kropp av sig självt tog en ännu större klunk av drinken samtidigt som den backade närmre dörren och i panik kollade efter någon mer som tycker att det här är galet! Mötte Hannas blick och andades ut. Det är galet.
Två sekunder senare kom en ung man MED tröja fram till oss och sa "Mina kompisar har gett mig 15 sekunder att prata med någon här inne. Vill ni två hänga med oss till ett annat ställe?" Jag och Hanna nästan spottade ett JA i ansiktet på honom, klunkade i oss resten av drinken (mycket graciöst och lady like, såklart) och hängde på. På väg till nästa ställe berättade den unge mannen att han spenderat tjugo minuter utanför Globe Bar för att tvinga in sina två vänner i så mycket som fem minuter. Han övertalade dem att det där inne skulle finnas personer som var nya i stan och i sin naivitet råkat sätta sin oskyldiga fot på Globe Bar, och som måste RÄDDAS. Hur rätt kan man ha? Denna unge man var Neil.
Resten av kvällen var den trevligaste på länge! Neil, Dan och Becca tog oss till en fantastisk liten gränd nere vid hamnen. Vi satt vid runda bord av plåt mellan skyhöga tegelväggar inklädda i vinrankor och ljusslingor och drack öl och pratade och spanade folk och kommenterade outfits och hittade på historier om vad folk hade för mål för kvällen. Vi gick vidare till ett annat ställe som kändes helt gjort i plåt, där man drack vin ur små kupade dricksglas och vi citerade Rudolph the rednosed reindeer (jack johnsons version) med utsikt över havet.
Nånstans där, mitt i ruset av öl, vin och glädje, sa Neil helt enkelt "We didnt ask you earlier, cause we had only known you for 15 min. But now weve known you for more than two hours, so, do you wanna move in? I have always wished for a Swedish ukulele playing roommate!"
Och igår flyttade jag in.
(Mt Eden Rd 19A för julkort!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar