ladies night, tequila race, nakenchock, läkarstudenter och en jäkla massa gratis!

Nu har jag alltså blivit storstadsbo! Jag och Hanna anlände i Auckland i tisdags och bor på det allra mest centrala hostelet här. Mitt i smeten. Vi firade ordentligt i tisdags med en helt galen utekväll på Globe Bar (ej föräldravänliga bilder och stories, sorry, men hintarna finns i rubriken!) och shoppade upp ungefär 400 dollar igår på RIKTIGA KLÄDER och HÖGA SKOR!! Eftersom Hanna beger sig imorgon (håll utkik efter gråtande Sasha på skype...) så har vi dag gått på jobbjakt. Jag har delat ut ungefär 15 CVn och ska provjobba både fredag och lördag på olika ställen. Fingers crossed! Här kommer en vink från Starbucks, där vi sitter och avnjuter en Christmas Coffee, "Cranberry White Chocolate Mocca!" för idag är det ju första december! Vinkvink.

Nånstans på vägen mellan...

...Kawakawa och Cape Reinga


...90 mile beach och Maitai Bay

...Maitai Bay och Mangonui

...Russell och Whananaki




...Whananaki och Tutukaka


...Tutukaka och Tauhoa

TUTUKAKA / TAUHOA

Sista dagen var det regnigt, så vi körde i princip raka vägen hem med undantag för två stopp. Första var hamnen i Tutukaka, där vi åt maffig banankaka (god, fast inte i närheten lika god som Helenas!) och spelade kort och smsade. Andra var när vi körde förbi ett ställe med namnet Tauhoa och vi, med vår trötta humor, var tvunga att stanna för kissepaus för att vi satt igång med att upprepade gånger säga "har di tauhoa i tauhoa?" på grövsta skånskan. Vi behöver träffa andra människor, och det SNART!

Det är ingen sport!

Äntligen har jag klurat ut hur jag kan förminska filmklippen så att vi riktigt kan förnedra oss här på bloggen! Först ut är när jag råkar smygfilma oss i Whananaki. Ett problem med att bara vara två på en resa är att det sällan blir kort på oss båda samtidigt. Detta försökte vi lösa genom att montera kameran i ett träd.



1. Det går sådär.
2. Hanna frågar "Vi kan väl be henne ta ett foto?" och syftar på en tjej som campar bredvid och jag svarar blixtsnabbt "NEJ! Det är ingen sport!", vilket har varit denna road tripens återkommande skämt. Tält? Det är väl ingen sport. Vatten? Ingen sport. Vem behöver mer än en bil och lite plastskedar?
3. Det slutar med att tjejen kommer över självmant och frågar om hon ska ta fotot.

WHANANAKI

Sista natten spenderade vi på en campingplats i Whananaki. För att riktigt skämma bort oss köpte vi pizza, som den snälla tanten i affären värmde till oss fastän inte serveringen var öppen. Blev lite pay-it-forward-känsla när vi fick en gratis varm paj på köpet, som vi i vår tur gav vidare till ett gammalt par som kom tio minuter efter stängning (fortfarande varm!). Är det inte härligt när världen fungerar?

Denna natt blev dock den första som var lite obehaglig. Jag vaknade mitt i natten av att en person stod ungefär en meter från bilen, vänd mot den, och var inte säker på om jag vaknat av ljudet att han/hon/den/det känt på dörrhandtaget på Hannas sida. NOT FUN. Personen backade dock iväg och försvann sedan, medan jag låg klarvaken en halvtimme och försökte lugna mig med att kika på den makalösa stjärnhimlen utanför. Det var så mycket stjärnor att det blev mjölkigt på himmelen! Stjärnfallet lade jag på att önska att vandraren inte attackerade vår bil med en yxa. Önskan slog in och inget hände, men det var ändå skönt att det var sista natten..

Förutom det hade vi det underbart! Kvällen gick åt till att jogga på stranden, ta ett dopp i det blå och se på solnedgången med chips&vanilla coke. Bästa dagen.

RUSSELL

I Russell fick vi varmt välkomnande i hamnen av de första snygga NZ-killarna vi sett. WOHO, det finns hopp, det är på nordön de finns! Vad mer, jag trampade i nylagd asfalt och gick svartfotad i ett par dar och vi fick frågan "Which one of you is the princess?" BILEN såklart!

"Uuh"-minen när inte asfalten går bort.

Smygfotning som gick sådär.

Hittade ännu en favoritskylt, denna gången på en favorilåt.
"I will never leave until the day I do."

PAIHIA

I Paihia fyllde vi på karmakontot genom att lämna in en sandfylld mobil till polisen! Vi njöt av ännu en lunch på stranden och tog sedan bilfärjan över till nästa inlägg.

RAINBOW FALLS

Tyckte namnet på vägen var så vackert så vi passade på att svänga av och kom fram till ett vattenfall. Vi har varit helt fascinerade av alla vattenfall som dyker upp längs vägarna.. tänk att detta är helt och hållet bara naturen.



Schamporeklam (ja, det är såhär det blir av att bara umgås med varandra..)

KERIKERI / Coco Café

Ur dagboken: Har hittat ett UNDERBART café i lilla Kerikeri, jag överväger nästan att flytta hit om jag skulle kunna jobba här. Ljuvligt! Mamma hade älskat det. Prickiga servetter, blommor målade på golvet, negerdockor på hyllorna (helt icke PK, men de heter så, bråka inte), massvis med roliga produkter och makalösa bakelser. Nämnde jag att stället heter COCO Café? Vi slukade cheese scones på engelsk tallrik med tillhörande knallröd tekanna och fluffig marshmallow slice på dinosauriefat. So fab.

HIHI

Favoritnamnet! Här vill jag bo bara för det. Hihi.

22 november. Mangonui.

Ur dagboken: Sitter vid bryggpromenaden i Mangonui och väntar på att klockan ska bli fish&chips. Är nu på vår andra roadtrip, en betydligt kortare och varmare sådan! Vi har blivit lite för bekväma i vårt home-away-from-home och behövde röra på påkarna. Äventyrslusten ligger dock liite för långt in den här gången och i smyg (fast ganska så officiellt efter det här) längtar vi efter att bara. stå. still. Men vi passar på och njuter av tropiskt klimat blandat med miljoner får i ett par dar till, bara. Helt ok det med.

MANGONUI

Liten fiskeby som är känd för sin Fish&Chips vilket blev självklar middag! Tyvärr på fel ställe, fick vi senare veta... Här hittade vi en fin vändningsplats som fick vara vårt camp för natten (gratis är gott) och gick på en vacker upptäcktsfärd på skogspromenaden bredvid där vi hittade en öde bay, vackra klippor, en snygg joggare, solnedgången m.m..

Mangonui från ovan

Fish&chips-stället vi SKULLE ha gått till.

Känna på vattnet!

MAITAI BAY

Här var det tänkt att vi skulle campa, men dagen var så ung att vi bestämde oss för att fortsätta köra. Finare lunchställe får man dock leta efter.

90 MILE BEACH

Är vad det låter som. En sjuhelsikes lång strand! Som man även får köra på. Skyltar varnade att many vehicles has been lost in the tide (!), och dessvärre var vår lilla bil varken fyrdriven eller försäkrad på vägar av sand. Vi fick nöja oss med den häftiga vyn.

Ena hållet...

...och andra hållet.

CAPE REINGA

Vårt första och största mål på resan var Cape Reinga, den allra nordligaste punkten på NZ där Tasmanian Sea- och Pacific Ocean-strömmarna möts. SÅ VACKERT! Åkte därefter till campingen bredvid och myste i vår lilla Princess, bredvid husbilar och fyrmannatält. "Oh, that must be the smallest camp in this area, hehe!" Jupp.

Porten från parkeringen som visslade när man gick igenom. Nånting med vinddraget och sådär. Fint.

Catch my spirit.



lite blåsigt på toppen!



vindruvor och fetaost har blivit vår bästa måltid på färderna.

KAWAKAWA

Nödvändigt toilet break i Kawakawa på Hundertwasser Toilet! Förmodligen en av världens mest kända toaletter. Titta bara!







En vacker vägg mittemot som fick mig att tänka på Puntos!