sweet potato cupcake w marshmallows or banana cupcake w peanut butter and candied bacon? both.

Min Skottlandsvistelse lyckades åtminstone förevigas i tre bilder via instagram!

Klassisk "Hej, jag är på väg utomlands, suckers! Se hur världsvan jag är"-bild. Helt i stämning med resemålet, se bakgrund.

Självlysande svanar. Färgen på vattnet gör det inte helt omöjligt för detta att vara sanning.

Skivomslag! Klassiska hits som "Var är vårt dl-mått?" och "Den är inte öppen". Snart i en butik nära dig.


Skottland var verkligen helt fantastiskt. Älskade luften, naturen, temperaturen, MIA. Vi bakade lussebullar, spelade ukulele, pratade världsviktigheter och gick på cake hop; ett lindy hop-event där jag fick dansa med en Ben Affleck-kopia i svartvita skor, hängslen och hatt och äta hur mycket muffins jag ville. Om jag var lycklig? Ja.

Så var det dags igen

Än en gång överträffar min dumhet mobilens smarthet. Ett litet fall från midjehöjd krossade skärmen och gjorde alla bilder, anteckningar och ljudklipp från hösten till ett svart hål. Än en gång förbannar jag mig själv för att jag inte i tid och otid säkerhetskopierar, än en gång påminns jag om hur det enda riktigt säkra är ett fysiskt format. Jag misströstar de melodier jag förlorat, de natt-tankar jag aldrig kan läsa igen, de konversationer i form av korta meddelanden vid tvåsnåret jag ibland går tillbaka och läser och de videor jag inte hann föra över på rävar och stämsång. Samtidigt är jag ju för nya kapitel. Ännu ett förlorat mobilinnehåll är inte mer än en förlust av nerprintade minnen. Minnena finns kvar. Bevisen förstörts. Jag vandrar vidare och fyller nästa mobil med nästa kapitel. 14 DAGAR KVAR TILLS LIVET ÅTER KAN BÖRJA.

See ye in a wee, ye auld bastards!

IMORGON ÅKER JAG TILL SKOTTLAND!!!!!!

I 6 hela dagar ska mitt campusliv i Växjö bytas ut mot Mias campusliv i Ayr! Har inte riktigt mentalt förberett mig/fattat att jag åker, men imorgon 06.20 går tåget till Kastrup. Gulp. Jag är så toksugen på äventyr igen att jag inte ens kollat upp hur allt ska gå till när jag väl landat i Edinburgh men det åTeRsTåR aTt SeEe!! De pratar ju engelska ändå, vad kan gå fel?

För att riktigt passa in i kommande veckans habitat står följande på packlistan:

Tjock jacka
Paraply
Gröna nyanser
Något rutigt
Knästrumpor
Öronproppar in case of säckpipa
Julmust till Mia (kan omöjligt låta henne vara utan)

Dags att färdigställa väskan och avsluta de tusen och en saker jag måste göra innan avfärd. (Till exempel läsa en hel jäkla årsrapport och skriva klart en problemdiskussion kring företagets kommande marketing strategy...........) TAGGA!!!

I am the shadow on the moon at night, filling your dreams to the brim with fright

Halloweenhelg #2!

Jag bakade spökmaränger.

Sen bar det hemåt för att fira att lill-lillebror fyllt 8. En av hans önskningar var att gå trick or treat med sina tre syskon (modell äldre). Teo drog på sig sin riddarrustning från när han var 6 och Pontus hittade en indiandräkt som pappa haft när han var 9... no words.

Själv tyckte jag att ett Pocahontas-tält funkade bra som en nödlösnings-storm-trooper men Charlie tyckte varken att det här eller en pepparkakshund var någon bra idé så det fick till slut bli skelettmask och dramatisk kappa. Vilket var tur det, för jag kunde inte hålla mig för skratt en enda gång när dörrarna öppnades och folk förvånat tittade på tre fullvuxna utklädda med en liten, liten lieman i täten.

En liten sväng på stan skulle ju såklart hinnas med och efter att ha hittat en lika halloweenälskande vän blev det vin, teatersmink och lösögonfransar som blev lördagens plan. Pontus ville också haka på och på en kvart fick vi ihop en riktigt fin Snusmumrik utav honom.

En halloweendrottning, en super villain och en snusmumrik gav sig alltså ut på äventyr och röjde natten lång. Tror vi hann med ungefär allt en utekväll bör innehålla; förfix, pubrunda, plankning, dans, för många shots, springtävling, kramar, gamla vänner, nya vänner, gratisdricka, borttappning, återfinnande, falafel, aggression, skratt, gråt, efterfest och godnattvisor. Så himla knasig men bra kväll.

För den som inte är helt insatt i serievärlden var jag alltså Harley Quinn från Arkham City! Åh vad jag vill vara det igen. Kände mig farlig och fick plötslig lust till att dricka tequila och sparka på saker.

Så det gjorde jag.

comic book character

DAGS FÖR ÅRETS BÄSTA HÖGTID; HALLOWEEN!!!

Jag som totalälskar att klä ut mig har alltså redan helgen innan halloween letat reda på två fester att gå all in på. Och då min festpartner lite otajmat är på konsert innan festen och jag håller privat förfest med mina alter egon har jag fått roa mig bäst jag kan. Bland annat har jag övat på min karaktär, vilket till er fördel lett till bilder av kvällens kostym! Enjoy!

NYSTART!

SÅ.

Damer och herrar. Sommaren är avklarad, Stockholm är lämnat och vi är framme vid mitt senaste påhitt. VÄXJÖ. Men vänta nu, tänker kanske många av er, det här känns bekant? Ja, det gör det! Jag har ju pluggat i Växjö tidigare och tog 2011 examen från Programmet för Inrednings- och butikskommunikation. Istället för att starta ett tredje år som utbytesstudent på Irland på en gång hände livet och ett brustet hjärta fick mig att göra helomvändning och fly mina problem på andra sidan jorden istället (se hela grunden till den här bloggen). Resten är historia.

Under de senaste åren har jag utvecklat någon slags rastlöshet som gör att en lite för bekväm tillvaro gör mig oerhört obekväm. Jag vill ändra, förändra, veta mer, lära, utmana, utforska osv osv i princip hela tiden och har väldigt svårt för att stanna på ett ställe eller göra en sak lite för länge. Typiskt beteende för en twenty-something med andra ord.

I år var det alltså dags att återigen röra om i grytan, vilket ledde till att jag nu påbörjat mitt tredje år Marknadsföring. I Växjö. Efter TVÅ ÅR uppehåll i studier. Som visade sig vara helt på engelska. Känslor kring detta? Ångestladdad, bestört, gråtfärdig, nostalgisk, nyfiken, exalterad, accepterande, glad, frusterad, kaxig, klok, gammal, ny, för jävla bra. I den ordningen.

Det som kommer bära mig hela detta året är att jag äntligen är nära två av mina bästa vänner igen, Hanna och Vera. Hanna stod på tröskeln redan en timme efter att jag kommit upp och hade med sig världens finaste inflyttningspaket. Innan ens första kartongen öppnades hade vi korkat upp en champagne och poppat popcorn. Sen vart vi igång.

Eftersom jag för första gången på flera år hade ett helt och eget hem passade jag på att plocka hit allt jag äger och har. Kartonger samlades från mammas vind, pappas förråd, farfars vind och adderades med alla grejer jag haft i Stockholm och i skrymslen och vrår i mina gamla rum. 6 veckor senare har jag fortfarande inte hunnit gå igenom allt. Bilden nedan fick på instagram symbolisera när jag hittade en hel kartong fylld med endast utrivna tidningsbilder och bokstäver som jag tyckt varit "vackra". Jag kunde givetvis inte slänga nånting. Det är kanske inte så märkligt att utrensningen tar tid...

JAG HAR BÖRJAT SPELA TENNIS IGEN. Måndagar har blivit min absoluta favoritdag i veckan tack vare detta och aldrig har jag spelat så bra. YES.

Och tillsammans med Växjö kommer det hederliga studentlivet med dess traditioner. White night för tredje gången gillt blev tennisinspirerat!

Vera trodde mig inte när jag erkände att jag inte en enda gång under mina två år här hade promenerat runt Trummensjön, den absolut vanligaste aktiviteten/första daten/motionsrundan för studenter här på campus. En kväll tog vi tag i saken och jag förstod vad jag gått miste om. Man kan säga mycket om Växjö, men att här är oerhört vackert går inte att förneka.

Om vi har riktig tur nu (!) kommer jag hädanefter kunna/hinna/orka/komma ihåga att fortsätta skriva lite mer spontant och om mera smått blandat med allt stort = oftare! Stay tuned.

in most holiday places, the people are angry and the sea is calm. in biarritz, it's the other way around

Surfet gav mersmak, så när reslängtan slog in var det inget mindre än Biarritz och surfcamp som blev det solklara valet! Sådär solklart blev det dock inte eftersom vi lyckades pricka in i princip den enda regnveckan i Biarritz på hela sommaren (.........) samtidigt som solen kom till Sverige, men SURF blev det desto mer! Efter 7 dagar av kallsupar och vågpisk på kinderna kände jag mig mörbultad, omtumlad, saltig och awesome.

Biarritz var en härlig blandning av högt och lågt. I stan var husen de pampigaste pampiga men också de sötaste pittoreska plötsligt inklämda i små gränder. På campet bodde vi i tält och hade utomhuskök och -vardagsrum. Det blev oändliga experiment på gasolspisen och spännande upplägg på de udda delarna porslin. En och annan kväll smet vi in till stan och beställde öl genom att på extremknackig franska stå och peka på ölkranarna med lustigast logo.

En dag var vi ett gäng som åkte över till Spaninen, ba sådär, till en juniorsurftävling i Zaroutz!

När solen varit framme en dag sprudlade campet av energi och det slog oss att det denna dag fanns chans till riktigt fin solnedgångsspaning. Longboardsen och vinflaskan drogs fram och vi tog oss snabbast möjligt ner till havet.

Denna lilla snigel hittade vi på vägen hem vilket fick mig att tänka på en lite rolig anekdot. Storebror pratade om sin franske vän Erik hemma hos mormor och hade lite svårt att komma på efternamnet, varpå han ändå drog av ett stensäkert "Ja, min franske vän Erik Escargot". Mormor med franska språkkunskaper kontrar "njaa, Escargot heter han nog inte eftersom det betyder snigel." KAN ha varit roligare på plats, men Pontus påkomna min var oslagbar.

På tal om mormor! För ett par år sedan hittade jag den här pärlan i utklädningslådan (numera känd som skattgömman) där mamma sparat plagg från förr. Baddräkten har (om jag minns rätt) tillhört någon av mormors systrar och är heeeeeelt underbar! Den fick premiärsurfa på en av de lite soligare dagarna.

Och nedanstående donna är den jag delat de flesta sommaräventyren med det här året, som tyvärr tog slut ganska kort efter denna resa. Tack snäckan!

sverigesurf

En blåsig dag i juli/augusti fick storebror med oss på en av hans kanske allra galnaste upptåg - Sverigesurf! Det var så in i helsikes roligt och så sjukt jäkla jobbigt på en och samma gång. Den kraft och framförallt envishet som krävs för att ta sig ut i svenskt vatten i mer eller mindre storm är något annorlunda än att glassa på vågor på Bali eller Barbados, helt klart. Brädorna flög åt alla håll redan innan vi var i vattnet och bilderna på det här blev helt underbara så ni får ta del av dem allihop. SÅ HIMMELENS KUL!

Efter en timme i vattnet kröp jag upp på stranden helt shaky och efter att jag och Abril fått på oss ca tre lager kläder åkte vi i racerfart till Mölle för att låta även storebror leka av sig i de lite större vågorna. Jag har nog aldrig njutit så mycket av varm choklad som då.

Såklart var inte äventyret slut där. Pontus kom plötsligt inskuttande i bilen och körde i våtdräkt i ännu mer rasande fart till ett surfspot med mindre folk. Vi visste att bensinen var oroväckande låg, men inte hade vi tid att stanna och tanka! Solen var ju på väg ner! I backen som leder ner till surfspotet, precis när vi hade världens vy över vågorna, började bilen knorra för att till slut stanna av. Medan Pontus glatt förberedde sig för surf och sprang iväg i blåsten fick vi snällt rulla ner och ställa oss på en liten gräsplätt och vänta på mörkret, en färdigsurfad Pontus och en glad vän med en dunk bensin. Bra dag.