Vårsol!

Jag har kommit hem i precis rätt tid! Exakt denna friska vårluft och starka vårsol var det jag längtade och längtade till. Skinnjackan räcker, men en tjock halsduk och lite lager-på-lager-outfits är fortfarande helt rätt. UNDERBART! Spenderar så mycket tid jag bara kan med mina bröder och med solen. Gärna samtidigt. Jag får inte nog av lyckorus - kan det alltid kännas såhär, tack?

Lycklig Sasha i bilen hem med komma-hem-present-tröja!

Som lovat blev Godishörnan första stopp! SÅHÄR SKA GODIS SE UT!

Pontus hade med lustiga frukostskålar från El Salvador! Mumsar Helenas hemmagjorda müsli.

Promenad med storebror

Viken på avstånd

Jag undrar sa flundran om gäddan är en fisk

Paus på trappan

Teodor fick också vara med - lilla bro'

Framme vid Lerbergets pir! Vi klara't!

Syskonpicknick i solskenet

Pannkakor och varm choklad passar bra när man pratar om livet

Att komma hem

I tisdags spenderade jag min sista dag i vida världen (för nu). Bali fällde bamsetårar hela dagen och det var bara att glömma ett sista jobb på brännan. Efter en oändlig dag av regn var det äntligen dags att åka till flygplatsen - och jag var så taggad. Hela flygresan log jag konstant och bad upprepade gånger till alla övre makter att ta mig säkert hem, för nu var jag ju så nära.

När planet skuttade till av hjulen i marken i Köpenhamn tog mitt hjärta ett lika stort skutt. Jag började nästintill gråta av lycka redan där och stod och undrade just hur fåraktig jag såg ut med väskan redan på ryggen, ukulelen redan i handen och ett onaturligt stort leende på läpparna trots brist på sällskap att dela det med. Vid väskbandet var jag nästan illamående av förväntan och äntligen ÄNTLIGEN fick jag gå ut till viftande svenska och finska flaggor och mammas varma famn.

Två timmar senare landade min finaste storebror från Sydamerika - hans förvånade glada ögon när JAG fick vifta med flaggorna och önska honom hem var oslagbart. I bilen satt vi tre pepparkaksbruna ungdomar och världens bästa mamma och mumsade på marabouchoklad. Jag var på speed precis hela resten av dagen. Men det slutade inte där.

Efter att ha lämnat av mamma i lägenheten som inte längre är min blev det ett obligatoriskt stopp på Godishörnan där jag inhandlade en gigantisk godispåse och pratade glatt med mannen i kassan. "Sasha, vi är i Sverige nu, här är man inte så trevlig!"

Vi körde Max hem och åkte till nästa överraskningsmoment - lillebror och momi! Min första middag i Sverige blev underbara räkor på nyrostad baguette, köttbullar i gräddsås och jordgubbar med glass i min älskade mormors och mina fantastiska bröders sällskap. 

Slutligen åkte vi alla tre syskon hem till min kära far. Tystnaden och uttrycken i allas ögon när de inte riktigt uppfattar att jag faktiskt står där i rummet är helt fantastisk. Förlåt för att jag hållit er på halster, men inget slår det ögonblicket. Det blev kramkalas på sena kvällskvisten och sen gick vi alla in och pussade på Charlie som låg och sov sött i sin säng - en riktig pojke vid det här laget.

Torsdagen spelade jag mest tv-spel med Charlie och tog igen förlorade pussar (som han envist torkade bort) hela dagen och åt vad jag kom på att jag missat på listan - fiskbullar i hummersås och potatismos, HUR kunde jag glömma?! Jag har för övrigt bockat av 10 saker på listan och är på god väg med resten. Vi skålade med champagne i stan och jag sov bland böcker och kartonger i ett vardagsrum jag hade ett annat liv i en gång, med väskan fortfarande ouppackad.

Idag har jag flyttat kartonger till padre, jag flyttar hem till Viken för ett tag. Vid 21 får jag äntligen ta över det lilla huset (careful what you wish for...)! Snart kommer Hanna, vi ska prata tills tungorna krampar, testa hur mycket jag glömt av bilkörning och högertrafik, dricka boxvin och gå på get-together (läs kramkalas) med flera av mina härliga vänner. Imorgon kommer Julia, vi ska prata ännu mer, dricka mera vin, dansa fötterna trötta, trängas tre i en säng i stan och äta bakispotatis på söndag. Nästa vecka blir datevecka med alla personer jag saknar och älskar. Kanske lite jobbsökning är på sin plats.

Här hemma har det snurrat på - i mitt huvud har det snurrat runt.

Allt är sig likt.
Jag undrar om jag är det.

Jag älskar att inte veta.

Jag älskar
att vara hemma.

My heart is where my home is

... eller hur var det?

Snipp snapp snut, så var detta äventyret slut!
Ett soligt Viken och en godispåse blev en perfekt start på nästa.

(så fortsätt titta in här, för jag är inte färdigäventyrad på länge än.)

Saker jag ska förtära när jag kommer hem

eller 37 orsaker att stanna i Sverige:

Leverpastejsmackor
Oboy
Pågenlimpa
Tunnbröd
Räkfrossa
Bregott
Lösgodis (i mängder)
Marabouchoklad
Sourcream&Onion-chips
Grönsaker med mormors dipp
Svenska lantchips
Riktig spaghetti med köttfärssås
BACON
Knäckebröd
En helt vanlig ostmacka
Mjölk från Skånemejeriet
Russian Earl Grey
Tom&Jerry-kex
Kranvatten
Polkagris
Öl på Gyllene Prag
Ölkorv
Coco Pops
Filmjölk
Pepparkakor
Filmjölk med krossade pepparkakor
Lussekatter
Glögg
Ostbricka med vindruvor
Fiskpinnar med potatismos och ärtor
Lingonsylt
Sallader med fetaost
Halloumiost
Bakpotatis (gärna med julia)
Mikropopcorn
Bearnaisesås
Nypotatis (all potatis)

... och nu blev jag för hungrig för att fortsätta skriva.

Semesterkilon: Inte så populärt.
Komma-hem-kilon: Katastrof.

Men MUMS.

2 steg från paradise

Han är inte påhittad! Den långa, mörka man jag pratat om, med tatueringar, motorcykel och villa på Bali finns - på riktigt.

Nu har jag bott fyra nätter i Canggu och blivit på tok för omhändertagen av underbara människor, åkt moppe så mycket att pappa hade blivit nervös (bli det inte, jag lever!), sovit i rum med air con, varit på yoga, övat på norska och druckit öl på stranden. Bättre blir det inte. Daniel vet hur man tar hand om en besökande nästan-kusin!

Förklaringen på hur vi är nästan-kusiner har varit roligt att berätta. Man kan säga min pappas nya frus halvsysters äldsta son eller att jag är daniels halvmosters plastdotter eller att han är min halvbrors halvkusin eller något annat som låter långt bort, stelt och främmande. Hur vi än förklarat det har vi åtminstone varit överens om att det är otroligt mycket närmre än vad det låter.

Jag har varit helt ofattbart dålig med kameran, men hade jag varit duktig hade jag lagt upp bilder som det här:

en bild på mig i avancerad yoga-

ställning som jag klarar galant.

en bild på mig och peter när

vi cruisade på moppen med

håkan hellström dundrandes

i hörlurarna. lycka. ren lycka.

bilder på det fantastiska huset

som daniel med vänner bor i.

en bild på den makalösa sushi

vi alla tryckte i oss första dan.

en bild på mig i min bästa party-

outfit, den kornblå byxdressen,

och ett flertal mojitos i händerna.

Men jag var för upptagen med att ha roligt. Här kommer de bilder jag faktiskt lyckats knäppa av:

Yoga! Fredrik, Trine, Ola och Daniel gör sig redo.

Bintang i Seminyak

Så himla snygga tishor - konstnär Harry Holiday

Bio i Kuta, ljudet var så fruktansvärt högt och balineserna skrattade så att vi inte alltid hörde replikerna. Men filmen var bra (This is war) och popcornen smakade som de ska!

Visdomsord

call me any, anytime

Så var pengarna på aussienumret slut och jag byter tillbaka till mitt svenska nr igen! Så väck med alla utlandsnummer - känner ni hur det närmar sig? Ska bli spännande att se om några sms från hemliga beundrare har hängt och dinglat i luften de fem månader jag inte använt det. Jag undrar om de fortfarande kan komma fram...

Alltså - SVENSKA NUMRET FRÅN OCH MED................. NU!

NUSA LEMBONGAN

Ja-a. Nusa Lembongan. Vart ska man börja. Mycket har hänt, men här är knappt någon action. Jag tror denna ön är den mest harmoniska plats jag någonsin varit på. Solen är framme om dagarna, havet ligger spegelblankt på kvällarna och brusar lugnt när du ska sova, folket fiskar tång i solnedgången, alla ler. Trots det kan inte just jag finna någon ro, alls, för jag har återigen blivit otursförföljd. Senast jag var det var i Balangan, vilket jag har fyra bevis från, alla på vänster ben. Här på Nusa Lembongan blir jag tacksam om jag slipper åka härifrån med bruten fot, hjärnskakning eller förlorad arm.

Frukten vi så glatt inhandlade till båtfärden gav mig magkramper som heter duga, jag har halkat och rivit upp både hud och kjol, jag har slagit i huvudet i samma trädgren två gånger, jag har tagit sönder mina flipflops, jag vaknade med sju myggbett, alla på höger överarm, jag har fått för salta måltider, vi hyrde cyklar bara för att upptäcka att ön är full av backar, min kvällsdrink är en cocktail av mineralvatten och resorb... herrejisses, jag tror inte detta är hälften ens. Inte så jäkla harmoniskt för mig, va.

Men imorgon mår jag bra! Och då ska vi lapa sol vid poolen och gå på yoga klockan fyra. Håll tummarna för att jag inte fastnar i någon förnedrande ställning under sessionen.

Tillägg: Internet fungerade för alla utom mig, så detta inlägg har nu blivit två dagar försenat. Som förbannelsen jag och mina Linn upptäckte så ska man aldrig säga vad man ska göra i framtiden, för då sker det inte. Ingen yoga, men ett snyggt fall på verandan, avslutade mitt Nusa Lembongan-besök.

Tidig morgon, fruktmarknad, söt Sara och båt till Lembongan!

Här kan man skymta ön lite grann i högra hörnet.

Tångindustrin på Nusa. Tången används till bland annat smaksättning på chips, i smoothies och till mjukglass.

Dörren till vårt homestay var som att kliva in i ett litet dockskåp.

Finn 3 fel. HYR INTE CYKLAR PÅ NUSA LEMBONGAN. Vi fick leda cykelhelvetet halva ön, mina bromsar fungerade knappt i nerförsbackarna, vägarna är trasiga och solen gassade. Ett öde jag inte önskar ens min värsta fiende.

Underbart ärlig bild över mina känslor för cykelturen. Och nej, jag har inte badat.

Vacker motorcykel i Mushroom Bay

Vid Dream beach kunde man även hitta Devils tear, där vågorna slog in i en slags grottliknande bukt med en jäkla smäll!

En vandrande buske

Sophantering...

Nusa Lembongan at dawn

all we ever do is say goodbye

Igår splittrades gänget. Att vara 11 viljor är inte alltid det lättaste, och trots att det var med sorg i hjärtat vi sa adjö känns det väldigt skönt att vara ett par färre stämmor idag.

Ville och Cornelia åkte till någon liten ö som jag aldrig kunde minnas namnet på - lycka till med allt, ha en underbar tripp och vi ses hemma i Skåneland!

Linn och Linn åkte till Giliöarna - första veckan med er var verkligen ovärderlig, jag älskar hur lätt allt var och hur fel jag hade i tron om att bli ensam på Bali. Alla djupa samtal, ukulelesessioner, surfet, poolhänget och de tusen skratten - tack! Jag tänker hålla tummarna för att vi ses igen på Bali innan hemfärd, eller på flygplatsen på hemfärdsdatumet, eller nånstans i de allra sydligaste eller nordligaste delarna av Sverige. Ni gjorde min start här alldeles, alldeles fantastisk.

Flickorna drog med sig Göteborgsgrabbarna - må änglarna vara med dessa vilsna varelser och se till att de tar sig tillbaka till Aussie safe and sound.

Idag åker Michael hem till Australien, och sen är det bara tre små gummor kvar! Sara, Gabi och Jag. Vi rivstartar med att ta 8-båten imorgon bitti till Nusa Lembongan, som enligt källorna ska vara det Bali alla letar efter men inte hittar, ha fantastiskt dyk och snorkling, ha vackrare stränder än Giliöarna, billigt boende direkt på stranden och utsikt över Balis största vulkan. Hur taggade är vi? JÄTTETAGGADE.

(Trots emo-titeln så är jag mer av åsikten att vi säger "Ses sen!" och så gör vi det. Avsked är bara alltför sorgligt.)

från leffes kamera

Visst är det väl underbart när man kan dela lite bilder med sina kära. Leffe-Linn gav mig ett par bilder från en annan synvinkel - och vad som är himla bra för er (eftersom jag här oblygt antar att ni som läser är intresserade av just Mig) är ju att JAG syns från hennes synvinkel! Här kommer ett par bilder från hennes kamera. De flesta på moi.

Black Rice Pudding - jättegod indonesisk efterrätt som smakar som risgrynsgröt. Lite snålt med kokosmjölk på just denna, men mums.

Leffes och mina ukulelestunder - med stämmor!

Jag och Linn i trapporna till Balangan

På väg från Padang Padang - haremsbyxorna har blivit resebyxor, men fy fasen vad varma. Det misstaget gör jag inte om igen, eftersom jag redan gjort det fyra.

Göteborgskex

Och här har vi nog det närmsta vi kan komma en gruppbild! Från vänster: Ville, Sasha, Cornelia, Marcus, Michael, Sara, Gabi, Oliver och Alex. Leffe tar kortet och Linn gömmer sig nånstans.

SANUR

Äntligen en ny plats för mig på Bali! Sanur var jag nyfiken på förra gången, och nu bar det av med hela gänget. Jag gillar det starkt, med en vacker sandstrand, massvis med söta pensionärer, marknader, hantverk och god mat. En favorit!

Färden till Sanur blev intressant. Killen garanterade en bil som skulle rymma alla nio, och att alla stora bags skulle få plats på taket. Detta var vad han dök upp med. Som tur var körde Ville och Cornelia bakom på moppe och kontrollerade att inget trillade av...

Och såhär såg det ut på insidan! Fyra bak, fyra i mitten och en lyxlirare i framsätet. I en timme. Beskrivande känsla: svettigt och klaustrofobiskt.

Vi gillar namnet!

Night Market i Sanur!

Världens godaste pannkaka, som gjordes tjock och fluffig med socker, riven cheddarost och kondenserad mjölk på toppen. OMG.

Förväntansfullaaaaa....

Juice gjord på Dragon fruit och ananas! Nyttig tänkte jag. Tills de slängde i en slev med sirap och lite kondenserad mjölk på det med. God var den iaf! Och väldigt, väldigt lila.

På morgonen fanns det en gigantisk frukt- och grönsaksmarknad! Köpte tokiga balifrukter för ingenting och mumsade på hela dagen.

Så är det ju regnperiod. Och då kommer det oväntade skurar ibland.