sun sun sun here we come

Jag har slagit ihop mig med Johanna, Amanda och Matilda från Viken/Höganästrakten på Hotel Discovery i Melbourne! Boendet hos Sara gick inte, vilket innebär att jobb där är uteslutet. Blir på nytt helt solo den 2 januari och vi är allihop hemlösa på nyårsnatten. Planerna är återigen på noll, men med en väderrapport som denna är det svårt att inte ändå bara... le. 2012 är jag HOT.

AUSSIE TELEPHONE NO

Attention, please!

Nya Zeeland-numret är färdigbrukat och ett nytt Australien-nummer är aktuellt. Uppdatera alla era telefonlistor och ersätt siffrorna under "Världens bästa Sasha" med de här:

+61 452 447 517

Tack!

Värre än tusen och en miljon nålar i världens hårdaste grepp i en oändlig jäkla evighet

OK. När man börjar med självplågeri i form av att läsa årsgamla email är det dags att lämna kasinot. Hellre ett par ömma axlar av en alldeles för tung packning än ett brustet hjärta nu igen.

Och i samma sekund började "I will survive" spelas på högsta volym i baren. Ödets ironi, I love you.

MELBOURNE, Australia

Sitter strandad i Melbourne sen klockan 11 i morse. Försöker febrilt få tag på Sara för att få reda på mitt nästa move, men hon jobbar hela dagen och våra mobiler verkar inte komma överens. Började Australien med lunch på Hungry Jacks, frågade efter närmsta wifi och satte mig tillrätta på ett kasino bredvid tågstationen. Efter tre timmar bestämde jag mig för att något måste hända! Jag gick och bytte om, rufsade om håret, kletade på mascara och ett leende och gick och beställde en öl. Ooh, den bitterljuva stämning som uppstår när samma bartender som varit här hela morgonen inte känner igen mig..........

Ett par öl till så kanske jag är redo för lite busking (spela musik på gatan för pengar, inget annat!) för att ta igen slantarna jag spenderat på dem. Men bara kanske. SARA RING MIG.




ps. Jag kommer troligen köpa ett aussie-simkort de närmsta dagarna, så skicka inga dödsviktiga sms till mig för risken finns att jag redan har bytt. Mail är fortfarande välkommet! Lägger självklart upp numret så fort jag kan.

goodbye sweethearts

...så var den här julen över. Och snart det här året. Och alldeles strax min vistelse på Nya Zeeland. Imorgon väntar äventyr på Nya Platser istället och det är faktiskt inte helt utan sorg i hjärtat jag säger hejdå till allt här. Jag har haft helt fantastiska två månader, träffat de vänligaste människorna jag förmodligen någonsin kommer att träffa, sett landskap som är direkt tagna ur sagorna och upplevt saker jag aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle. Det är definitivt inte min sista gång i NZ, så får det inte vara. Hit ska jag igen, så är det bara.

Goodbye Sweethearts

Kiwi Christmas!

Vid 10 åkte vi till Helens föräldrar för den traditionella jullunchen! Jag brukar tycka att VI är många på vårt julfirande, men det här slog oss alla gånger. Jag kan nog inte ens höfta hur många vi var, men det var fastrar och mostrar och kusiner och respektive och mormödrar och farbröder om vartannat. Och så jag. Vi hade gassande sol, enorma ostbrickor och snacksfat, grillad kalkon, julskinka, filling, cranberry jelly, gravy och ärtor, pavlova och fruktsallad och mer därtill. Dagen avslutades med strandbesök och jag somnade gott i solen en timme eller två. Happy Kiwi Holidays!

Christmas Morning

Natten till den 25e hade tomten varit här! Vid skorstenen var både säckar och strumpor fyllda till bredden, och när jag kom in ungefär tio minuter senare än barnen var redan presentpapperen över hela golvet. Lily öppnade det ena rosa paketet efter det andra och Rory gav ifrån sig glädjetjut ungefär var femte sekund.

pepparkakeland

Eftersom de inte riktigt har pepparkakor på samma sätt som vi, och man definitivt inte kan köpa deg i affären (pepparkakorna är mycket tjockare och det finns enbart färdigbakade) blev jag tvungen att göra min egen deg! Lyckan blev stor när jag insåg hur mycket deg receptet gav och jag kunde äta dubbelt så mycket som jag brukar (och de som känner mig vet att det inte brukar vara så lite) utan att det märktes. De blev en succé på juldagen och på Boxing day gjorde vi omgång no2 som vi dekorerade med en himlans massa frosting. NAAAAAAAAAAAAAAAAMS!

hippopotamus for christmas!

tjuvsmakande pojk..

rudolph the rednosed doggie

hela familjen!

julaftonspartaj

Julafton på Nya Zeeland innebär i princip bara att fixa allt inför den stora juldagen. Vi var däremot bjudna på ett litet eftermiddagsjulhäng, med ett par föräldrar och barn (och så jag)! Jag beundrade dekorationerna, njöt av strålande sol och 25 grader och åt den hittills godaste varianten av mince pie.

Mince pie!

Joe, värdinnan, hade ordnat så att alla barnen fick julpyssla
i timmar. Rory gjorde en uppochnervänd ren. Att den var
uppochner var väldigt viktigt och det var så den fick sitta i
granen sen! Såklart.

Såg en av mina favoritfilmer "I am Sam" bara ett par dagar innan,
och såg sedan för första gången boken de använder i filmen! Happy moment.

Christmas Eve HELLO!

till min kära familj, så att ni inte saknar mig för mycket!
men ni andra får väl också titta.

mera julpost!

Jag har fått så himla fina saker hemifrån, blir alldeles varm i hjärtat. Allra sista dagen på Mt Eden rd kom ett tjockt kuvert från momi (himla tur att det hann fram!) med julens första pepparkakor, ett marsipanhjärta, fazerchoklad, finskt bröd och vackra julservetter! Jag hämtade upp det på posten och kom ut med ett leende som gick från öra till öra och alla började hälsa på mig för att de förmodligen trodde att de måste känna mig så som jag gick och fånlog. Väl hemma var detta allt som fanns kvar:

Fast brödet sparade jag tills julaftonsfrukosten idag! Nomnom.

Väl hemma i Muriwai, mitt home-away-from-home hos Donny där jag ska spendera julhelgen, hade jag fått ännu ett julbrev! På framsidan stod det "till Storasyster Sasha" och numera står detta supervackra julkort på nattduksbordet. Det är det första jag ser när jag vaknar och det sista innan jag somnar! Tack min ulliga, gulliga gullunge Charlieponken. Jag saknar dig!

K-road

Mina två favoritaffärer i Auckland ligger på K-road (Karangahaperoad, men ingen säger det), som korsar Upper Queen St. GÅ DIT! Här kan man hitta alla möjliga slags finurliga småsaker som är helt perfekta som presenter. De ligger nästan bredvid varandra, och jag har säkert spenderat nån timme eller två i varje affär. Nästan värt att åka via Auckland igen på hemvägen för att kunna köpa alla presenter hem här. Kunde däremot inte låta bli att köpa en liten sak till lillebror T... men den får han vänta länge på! Hiho.

Santa Line

Dagen efter följde jag med hela familjen Petersson på middag på ett jättemysigt italienskt ställe. Vi promenerade ner till hamnen (där jag, shame on me, faktiskt knappt satt min fot under hela vistelsen) och kollade på de stora båtarna! Helt enorma. Vid viadukten hade de ett julevent med en gigantisk julgran gjord av lysande bandybollar (!), och nedanför fanns puffar i gult och grönt att chilla på och livemusik. Runtom hade de även placerat tre knallröda telefonkiosker med rubriken Santa Line. Det var nog det gulligaste jag sett!! Det var långa köer utanför, och barnen fick sedan gå in och ringa direktsamtal till tomten och berätta vad de önskade sig. När önskan kommit fram började lampor från telefonkiosken blinka och ljuset från önskningen spreds upp i granens topp. Hur fint? <3