NEWS!

For my Aussies, Kiwis and other English speaking readers; I will from now on try to remember to write in English aswell at the bottom of each post (in italic, like this). It might not be 100% correct, it might be shorter than the Swedish text (depending on how lazy I am) but I am quite sure it'll be better than a certain Mr G Translate. Let's try it, and let me know what you think!

Love, S.

life is wonderful

Nu, kära vänner! Är det skärpning.

Under mina resa har jag sett bloggen som att skriva brev hem till alla mina älskade. Nu när jag väl är hemma tog detta brevskrivande slut. Alla mina älskade är ju precis här, där jag är! Ett tag var jag också lite nergången över att jag ju inte hade fler äventyr att skriva om. Att bloggen skulle fyllas med vardagsmat och tappa sin magi och äventyrslusta.

MEN! Vad jag istället kommit fram till, är att hela livet är magiskt. Och det är bara jag som kan avgöra hur pass äventyrlig min egna lilla vardag faktiskt kan bli. Så jag ska försöka kämpa på! Om inte, så för mina aussies och kiwis och andra som faktiskt inte är i Sverige och kanske undrar vart jag är och hur det står till.

Så håll utkik här, för nu fortsätter äventyret.

(Justja, och så flyttar jag ju till Stockholm om en vecka också.)

English: Ok, loved ones. I'm back!

I know I havn't updated you in a long time now. The thing is; I saw this blog as me writing postcards to friends and family back home. Now, I have no reason writing them postcards, since I'm right here with them! Also, I was afraid that my everyday life in Sweden wouldn't be as exciting as my life during the trip and therefore my blog would lose its magic. 

BUT! I have come to realize, that it is all up to me how much magic and adventure I want to see in my life, each and every day. And during the last 7 months, I have gathered new pen pals all over the world, who might be interested in what I'm doing and thinking. So this is for you, guys.

The adventure continues - right now.

(Oh, and also, I'm moving to Stockholm next week.)

Project Pontus

Mitt i jobbletandet kom jag över ett dokument från studietiden i Växjö. Vi fick i uppgift att inreda ett rum efter en egenkomponerad personbeskrivning. Jag tog tillfället i akt och ritade ett rum till min storebror och när jag tänker på det är det faktiskt andra gången i mitt liv jag personbeskriver honom. Trots att uppgiften är delvis fiktiv, tycker jag minsann att jag fångade det ganska bra. Eller?

(snacka om att lägga på tok för mycket tid på personbeskrivningen kontra designuppgiften... men det var ju så roligt!)


"Pontus är en kille på 24 år. Han har sedan studenten varit ute och rest i alla världens hörn och är nu tillbaka för att börja plugga produktdesign i Stockholm. Han kommer ursprungligen från en liten by i Skåne och tycker att Stockholm ska bli spännande, även om det inte känns lika exotiskt som Bali.

Pontus är alltid glad. Det är åtminstone så man beskriver honom. Han har en härligt sätt att ta vara på livet och tar alltid dagen som den kommer. Han brukar säga ”jag har haft tusen 'bästa-dagen-i-mitt-liv' och än är de inte slut!”.

Pontus har inte särskilt mycket pengar kvar på kontot efter resorna. Han tycker inte att det gör något. Pengar är till för att spenderas på upplevelser. Ett arv från morfar gör att han har råd med de möbler han behöver, men inte så mycket mer. ”Så länge jag har vänner, glass och ett friskt knä så är det lugnt”, säger han.

Pontus livs kärlek heter Surfing. Det är den kultur han präglas av och ständigt drömmer om. Vilken uppgift han än tar sig an har den syftet att få honom närmre vågorna. Varje jobb, varje krona, varje resa. Design är något han är bra på, har han fått höra. Han är nyskapande, eftersom han vågar ha barnasinnet kvar i sitt kreativa tänk. Allt är möjligt, tycker Pontus. Även designutbildningen är ett steg till vågorna. Hans dröm är att designa surfingbrädor. Fysiskt utforma dem för att på bästa sätt fånga vågorna, grafiskt designa dem för att göra världen ännu lite vackrare.

Pontus är en samlare. På sina resor har han samlat på sig stenar, snäckor och träbitar som han finner vackra. Kapsyler, flätade band, slipade glasbitar och Ben&Jerry's-burkar är andra skatter han har. Hans saker behöver förvaring, men även ytor att visas upp på. Han vill kunna titta på dem och minnas den där stranden, den där kalla ölen, det där söta leendet på flickan mot hans axel.

Pontus har så många vänner att man inte kan räkna dem. Han har träffat människor världen över och är aldrig sen med att erbjuda en sovplats om de skulle råka ha vägarna förbi. Han tycker att vänner är det viktigaste man har i livet. Sällan vill Pontus vara ensam. Han har alltid minst två vänner hemma. De äter glass, ritar, målar, virkar mössor. Är det fredag kan det hända att de tar en öl, spiller på golvet, glömmer burkar på bordet. ”Det tar vi imorgon!”, säger Pontus.

Pontus önskar sig ett vardagsrum där allt detta är okej. Det ska finnas plats att pyssla, plats att övernatta, plats att slänga sig i soffan med laptopen på magen. Han vill egentligen inte behöva städa alls, men att underlätta städningen på bästa möjliga sätt går lika bra. Även om surfingen är hans liv, vill han inte längre ses som en hippie. Nu när studierna börjar vill han att design-Pontus ska gå hand i hand, eller till och med lite före, surf-Pontus. En ny del av livet ska börja, med hans minnen som dekoration. Det gillar Pontus."