Vad svenskalärare kallar en beskrivande text

Igår fick jag uppleva magi. Vi gick på promenad på stranden med den stora stenmuren. När vi promenerade över den lilla sandkullen som skiljer staden från stranden var jag tvungen att hålla andan så vacker vy vi möttes av. Solnedgången var en enda stor palett av pastellfärger. Havet var mintgrönt och ljusblått med silverstänk som pärlor, längs horisonten låg ett moln i rosenskimmer och honungsgult och varm orange med glimmande guldkant och smala stripor av mörkgrått ovanför. Vågorna som dundrade in och sakta gled tillbaka lämnade en silverrand som gjord av plåt längs den brunröda sanden.

Och vågorna, de vågorna. De rörde sig på ett sätt jag aldrig sett förut. Det måste varit piren som gjorde att de träffade på ett sådant sätt att de rörde sig in mot bukten som att en atombomb träffat havsytan. Som att någon pressade in dem mot stranden med världens styrka. Helt omvänt från vad det brukar.

När vi stod och tittade ut mot horisonten pekade Daisy mot en våg och sa ”Sasha, dolphins!”. Svarta silhuetter lekte i vattnet och hoppade jämsides genom vågorna i solnedgången. Jag stod som förlamad i säkert tjugo minuter med ett leende på läpparna och försökte fylla hela mig med att uppleva ögonblicket. Det var här jag insåg att glömma kameran inte är så farligt. Snarare ett tecken på att jag måste komma ihåg att vara i stunden på det sätt jag var precis just nu, för jag kände mig så lugn och harmonisk och tacksam över att få uppleva något så vackert.

När vi långsamt började promenera tillbaka fick jag ett sånt rus i kroppen att jag hörde mig själv säga ”I gotta run”. Så jag sprang. Längs hela bukten, ända ut till andra änden, vartannat steg ett glädjeskutt i de iskalla vågorna som sköljde in. Vinden blåste saharavarmt och vinterbriskallt om vartannat och det låg en disig dimma och gömde ett par vassa klippor i slutet av stranden. Klipporna såg ut som tagna ur en Peter Pan-saga och jag nästan förväntade mig att en pirat skulle kliva fram med en flaska rom i sin hand. Väl framme stannade jag lika tvärt som om jag sprungit in i en vägg. Vände om. Log ett brett leende. Och sprang tillbaka. Helt spontant tog kroppen ett språng och gjorde en hjulning i en jättevåg, vilket lämnade mina hårtoppar blöta mot min bara rygg. Jag släppte ifrån mig ett glädjetjut med armarna i vädret och tänkte att nu tror Daisy att jag drunknar. Men precis då såg jag hennes silhuett vinkandes uppe på sandkullen, med det vita håret lysande av de sista strålarna från solen.

I trucken på väg hem kändes det som att jag precis vaknat ur en fantastisk dröm. Men det var en alldeles verklig kvällspromenad, en helt vanlig tisdag, i Bermagui.

Beares beach

Idag är det äntligen söndag. Och jag har jobbat 30 timmar denna veckan! Efter sista jobbpasset idag åkte vi hem för en powernap och sen blev det promenad med hela familjen (alla utom katten) på den vackraste stranden jag sett i Australien hittills, Beares beach. Lyckades ta åttio hela bilder på vår lilla promenad, så här kommer en hel drös utav dem! Kunde inte låta bli. Väl hemma hade vi BBQ och pratstund med kära pappsen i en hel timme! Ikväll kommer jag sova så himla gott.

Howie fick tvärnita bilen för den här krabaten som bestämt sig för att korsa vägen. Something something blue tongue, för tungan är knallblå!

Finaste Tess

Tess tyckte vi var tråkiga som inte kastade pinnen i vattnet, så hon sprang i med pinnen själv, släppte den och fångade upp den igen. Fiffig hund!

Beach Art

<3

Ja, det är ju inte så konstigt att jag har gått upp 5 kilo på den här resan. ALL DENNA UNDERBARA MAAT.

Och underbara familj!

det är ingen vanlig dag!

För det är mamis fölsedag! Hurra hurra hurraaa! Här kommer en bild från vart vi firade din fölsedag för hela 12 år sedan. Tänk att jag bor med samma fina familj nu som då på exakt samma tid på året! Och träffar den lilla knodden i gult, fast som 14-åring. Ganska häftigt.

Tack mami, för att du lärt mig att världen är vacker, att kärlek är det viktigaste som finns, att hoppa i vattenpölar, att älska villkorslöst, att jag är viktig, att tro på godhet och allt annat viktigt som jag behöver veta. Du är all världens färger för mig. Hätila ragulpr på fåtskliaben! <3

pizza night

Så är vi äntligen framme vid dagen idag. Jag har jobbat mitt andra skift på Sundeck café, idag som diskare, och mina godisfärgade naglar är helt förstörda. Men vad gör det, jag har ett jobb! Efter 6 timmar diskande var jag så trött att jag knappt kunde prata. Jag gick direkt för en power nap och vaknade till doften av hemmalagad pizza!! Nu har jag precis tagit ett lååååångt varmt bad och är redo för sängen. Imorgon är det en väldigt speciellt fin dag, men det kommer vi till då. Godnatt!

Gissningslek! Vilken pizzabit är min?
1. Tomatsås, ost, cocktailtomater, babyspenat, champinjoner, rödlök och chorizo.
2. Tomatsås, ost, cocktailtomater, babyspenat, rödlök och räkor.
3. Tomatsås, ost, babyspenat, pumpa och oliver.

BBQ-pizza!

Stunning Matilda Rose

Trygga räkan / prawning!

Igårkväll var jag på ett riktigt äventyr. Jag följde med Allan och Finn och på räkfiske! Det var så himla spännande, för jag hade ingen aning om hur det skulle gå till. Vi tog bilen till en sjö i närheten så fort det blivit mörkt. Med oss hade vi en tygkasse till fångsten, en superstark ficklampa med ett jättelångt skaft och en särskild räkhåv. Sen var det bara att sätta igång. Barfota och i shorts knallade vi ner i becksvart vatten i becksvart mörker. Man såg alltså inte ens en meter framför sig, så det var bäst att bara hålla ögonen på ficklampan under vattnet. Räkorna är i princip genomskinliga, så det var lite lurigt att se dem, men när de väl dök upp var det snabbt ner med håven för att lura in dem i den med hjälp av ficklampan. Det var tydligen en ovanligt lugn räkafton, så efter drygt en och en halv timme hade vi fångat in ett tjugotal och begav oss hemåt. Jag hade nog kunnat försöka låta bli att kolla upp mot den sagolikt vackra stjärnhimlen så ofta, så kanske det hade räckt till en räkmacka till...

Den vackra skymningen

Inte den inbjudande rosa färgen man är van vid... än.

Snabbt hem och koka!

I love prawns

Perfekt frukostmacka!

Nyvaken Sasha säger godmorgon

Blue pool

I Bermagui finns en havspool! En inhägnad precis vid klipporna där saltvatten strömmar in hela dagarna, men du slipper oroa dig för sand i bikinin, vågor (förutom de som splashar upp över kanten), hajar och maneter och annat ståhej du kan uppleva på stranden. Det var något kallare i vattnet än stranden, förmodligen för att vattnet utanför poolen som skvätter in är galet djupt, men oj så härligt. Och vackrare surrounding får man ju leta efter. Denna gången gick vi bara för ett dopp efter jobbet, men nästa gång blir det hopp från klippväggarna (poolen är också tokdjup).

BERMAGUI!

Så kom jag äntligen fram till Bermagui och välkomnades med världens största kramar! Daisy, Howie och Matilda Rose bor i en liten fiskeby, nånstans mellan Melbourne och Sydney, i ett jättefint hus med hunden Tess och katten Dexter. Jag har varit här i fem nätter nu och bara triiiiivs. För första gången på över en månad har jag egen rum och egen säng! Jag kan sprida ut mina grejer (och mig), jag kan äta hälsosam frukost, jag har en morgonrock, jag kan ta långa bad, ta ett dopp i det blå dagligen, får godmorgon och godnatt och ännu fler kramar och och och... ja. Och denna veckan har redan varit fullspäckad med äventyr, så det är på tiden att jag tar tag i bloggandet på riktigt igen annars blir det inlägg på kö, som det har blivit nu. Så ni får ursäkta att det nu kommer ännu ett långt bildspel för att sammanfatta lite fortare, annars hinner jag ju aldrig ikapp i allsin dar.

Bermagui town beach

Inklämda i trucken!

Flickor på stranden en blåsig dag (men heet)

Frukostdags, det bästa lilla dags jag vet (jo, flingorna är där under nånstans)

Kan inte minnas namnet... pikelets? Som minipannkakor iaf, mummah!

Happy toes! Händerna är lika granna. Den rosa färgen luktar jordgubb.

Ginger beer var himla märkligt. Bittersweet fast sötsliskig. Liksom.

ULLADULLA / Mollymook

I Sydney satt jag och velade och velade på om jag skulle åka uppåt eller neråt i landet. Ödet bestämde åt mig då Tim, Phill och Sarah skulle åka till Tims hemstad Ulladulla (hihihi) och Batemans Bay, vilket var en bra bit på vägen till mitt ena alternativ; Bermagui. Så dit bar det av! Jag, Peter och Hege hängde på och vi körde genom bonnhåla efter bonnhåla och kom fram till.. en bonnhåla. Men fint var det! Stranden hade det söta namnet Mollymook och vi åkte och tittade på den och fyren och åt pizza från Domino på ett par betongblock i hamnen. Efter två nätter hos Tim satte jag mig på en tvåtimmarsbuss till min närmaste framtid och vinkade adjö till das trickers. For now.

Roadtrip! Det är helt fantastiskt hur dåliga alla är på att köra här.

A bunch of crazy people

ATG 2012 / Roseville, Sydney

Nej, nu har jag nog hållt er på halster lite väl länge.. tiden går fort när man har roligt och plötsligt insåg jag att jag inte uppdaterat på två veckor. Oops.

Jag och min febriga kropp tog alltså ett 11,5 h tåg till Sydney! Jag hade bunkrat upp för en olidligt tråkig resa med fulladdad dator för film, ordentlig matsäck och senaste numret av Cosmo, men lyckades sova mig igenom precis hela resan. Sjuk, much? Väl i Sydney möttes jag av min favorittocke, PETÅR! En 40 min bilfärd ut i förorten Roseville, och jag hade hamnat på ATG 2012 (Australian Tricking Gathering).  

Let the awesomeness begin!

Nu har jag i två veckor bott i ett litet tvåvåningshus tillsammans med 24 andra (helt på riktigt, vi räknade), sovandes huller om buller på madrasser och bäddsoffor utspridda över vardagsrumsgolvet.

Vi har spenderat dagarna med att sova länge, laga god mat och äta frukost, lunch och middag i sängen, köra till parker och stränder för sol och bad, dricka öl och vin som det vore vatten, må utmärkt dagen efter, plöja igenom hela säsong 1 av Heroes, fylla upp fyra hela rader på biografen med bara vårt gäng, åka på tricking sessions, måla hennatatueringar och happy hands, hoppa trampolin i trädgården, lära mig frontflip och backflip på samma dag and on and on and ON... Vi har helt enkelt bara mått gött.

Eftersom jag inte varit helt duktig på att uppdatera, kommer guldögonblicken här. (Resten hittar ni på facebook!)

The tricker house!

På Dee Why beach blev lyckan stor när vår bil plötsligt blev tilldelade 17 gratisglassar genom fönstret! Vi åt tre var och hade sedan glasskoma på stranden. SÅ värt det.

Favorit-Frenchie på Dee Why!

Vi åkte allihop till Garden Buffet på ett maffigt kasino i stan. 30 dollar och vi åt i timmar. Efter tre tallrikar huvudrätt och lika många efterrätt var jag mätt för fem dagar framåt. GOOOOOTT.

Hyde Park

Äta opp!

Manly

Fun fact: Varenda människa du ser på den här bilden är i vårt gäng. Alla utom två bodde i huset.

När det är fullt i frysen

Mustascher, mustascher! Kolla denna tröjan, Pontus. ALLT är mustascher!

French kissing

Swosch!

ps. pappa och teo, jag vet att ni är lite besvikna över att jag missar australian open, men hostelen kostade från 300 kr natten pga tennisen och jag ville hellre till mina grabbs. hoppas ni kan förlåta mig ;*