Att komma hem

I tisdags spenderade jag min sista dag i vida världen (för nu). Bali fällde bamsetårar hela dagen och det var bara att glömma ett sista jobb på brännan. Efter en oändlig dag av regn var det äntligen dags att åka till flygplatsen - och jag var så taggad. Hela flygresan log jag konstant och bad upprepade gånger till alla övre makter att ta mig säkert hem, för nu var jag ju så nära.

När planet skuttade till av hjulen i marken i Köpenhamn tog mitt hjärta ett lika stort skutt. Jag började nästintill gråta av lycka redan där och stod och undrade just hur fåraktig jag såg ut med väskan redan på ryggen, ukulelen redan i handen och ett onaturligt stort leende på läpparna trots brist på sällskap att dela det med. Vid väskbandet var jag nästan illamående av förväntan och äntligen ÄNTLIGEN fick jag gå ut till viftande svenska och finska flaggor och mammas varma famn.

Två timmar senare landade min finaste storebror från Sydamerika - hans förvånade glada ögon när JAG fick vifta med flaggorna och önska honom hem var oslagbart. I bilen satt vi tre pepparkaksbruna ungdomar och världens bästa mamma och mumsade på marabouchoklad. Jag var på speed precis hela resten av dagen. Men det slutade inte där.

Efter att ha lämnat av mamma i lägenheten som inte längre är min blev det ett obligatoriskt stopp på Godishörnan där jag inhandlade en gigantisk godispåse och pratade glatt med mannen i kassan. "Sasha, vi är i Sverige nu, här är man inte så trevlig!"

Vi körde Max hem och åkte till nästa överraskningsmoment - lillebror och momi! Min första middag i Sverige blev underbara räkor på nyrostad baguette, köttbullar i gräddsås och jordgubbar med glass i min älskade mormors och mina fantastiska bröders sällskap. 

Slutligen åkte vi alla tre syskon hem till min kära far. Tystnaden och uttrycken i allas ögon när de inte riktigt uppfattar att jag faktiskt står där i rummet är helt fantastisk. Förlåt för att jag hållit er på halster, men inget slår det ögonblicket. Det blev kramkalas på sena kvällskvisten och sen gick vi alla in och pussade på Charlie som låg och sov sött i sin säng - en riktig pojke vid det här laget.

Torsdagen spelade jag mest tv-spel med Charlie och tog igen förlorade pussar (som han envist torkade bort) hela dagen och åt vad jag kom på att jag missat på listan - fiskbullar i hummersås och potatismos, HUR kunde jag glömma?! Jag har för övrigt bockat av 10 saker på listan och är på god väg med resten. Vi skålade med champagne i stan och jag sov bland böcker och kartonger i ett vardagsrum jag hade ett annat liv i en gång, med väskan fortfarande ouppackad.

Idag har jag flyttat kartonger till padre, jag flyttar hem till Viken för ett tag. Vid 21 får jag äntligen ta över det lilla huset (careful what you wish for...)! Snart kommer Hanna, vi ska prata tills tungorna krampar, testa hur mycket jag glömt av bilkörning och högertrafik, dricka boxvin och gå på get-together (läs kramkalas) med flera av mina härliga vänner. Imorgon kommer Julia, vi ska prata ännu mer, dricka mera vin, dansa fötterna trötta, trängas tre i en säng i stan och äta bakispotatis på söndag. Nästa vecka blir datevecka med alla personer jag saknar och älskar. Kanske lite jobbsökning är på sin plats.

Här hemma har det snurrat på - i mitt huvud har det snurrat runt.

Allt är sig likt.
Jag undrar om jag är det.

Jag älskar att inte veta.

Jag älskar
att vara hemma.