all we ever do is say goodbye

Igår splittrades gänget. Att vara 11 viljor är inte alltid det lättaste, och trots att det var med sorg i hjärtat vi sa adjö känns det väldigt skönt att vara ett par färre stämmor idag.

Ville och Cornelia åkte till någon liten ö som jag aldrig kunde minnas namnet på - lycka till med allt, ha en underbar tripp och vi ses hemma i Skåneland!

Linn och Linn åkte till Giliöarna - första veckan med er var verkligen ovärderlig, jag älskar hur lätt allt var och hur fel jag hade i tron om att bli ensam på Bali. Alla djupa samtal, ukulelesessioner, surfet, poolhänget och de tusen skratten - tack! Jag tänker hålla tummarna för att vi ses igen på Bali innan hemfärd, eller på flygplatsen på hemfärdsdatumet, eller nånstans i de allra sydligaste eller nordligaste delarna av Sverige. Ni gjorde min start här alldeles, alldeles fantastisk.

Flickorna drog med sig Göteborgsgrabbarna - må änglarna vara med dessa vilsna varelser och se till att de tar sig tillbaka till Aussie safe and sound.

Idag åker Michael hem till Australien, och sen är det bara tre små gummor kvar! Sara, Gabi och Jag. Vi rivstartar med att ta 8-båten imorgon bitti till Nusa Lembongan, som enligt källorna ska vara det Bali alla letar efter men inte hittar, ha fantastiskt dyk och snorkling, ha vackrare stränder än Giliöarna, billigt boende direkt på stranden och utsikt över Balis största vulkan. Hur taggade är vi? JÄTTETAGGADE.

(Trots emo-titeln så är jag mer av åsikten att vi säger "Ses sen!" och så gör vi det. Avsked är bara alltför sorgligt.)