Den här bilden togs bara ett par dar efter att jag kommit hem från min resa. Nu har jag kanske ändrat tolkningen lite utav frågan, för om jag skulle visa en bild på vad jag alltid skulle vilja ha på mig eller hur mitt hår alltid skulle ligga hade jag nog valt annorlunda. Men. Den här bilden står för den otroliga sinnesstämning jag var i när jag precis kommit hem. Jag kände mig så jäkla stark, sund, kraftfull, kvinnlig, mogen, modig, vuxen och barnsligt lycklig. Och jag tror det syntes på mig.
Världen var fantastisk, jag var fantastisk. Ingenting var omöjligt, jag var frispråkig och kunde prata, känna, formulera mig precis som jag ville och det blev liksom rätt. Jag älskade allt och alla och pratade hejvilt med kioskägare, busschaufförer och främlingar som att de var nyfunna vänner. Sen smög sig Sverige-beteendet på. Och den oundvikliga påverkan av andra människor i ditt liv. Jag blev tystare, osäkrare, benigare. Jag menar inte alls att min sinnesstämning numera är dålig (både jag och världen är ju fortfarande rätt fantastisk) men det är bara inte på samma sätt. Så denna känsla jag på bilden besitter, bakgrunden till det där leendet, strävar jag efter igen. Varje dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar