Om ni har en dag över och slut på idéer över saker att göra: ta ett tåg till Stockholm. På en gång. Se till att vara framme till ungefär klockan kvart över sex och gå direkt på promenad längs Monteliusvägen på söder till ungefär halv åtta. Gosh, denna hösthimmel kan vara det vackraste jag vet.
Motljuset är så intensivt att människorna runtomkring ser ut som svarta silhuetter med neonkontur. Luften är frisk och gruset knastrar under dina fötter. Stannar du och ser ut över staden när solens sista strålar når husen (och det gör du), är det som att solen sakta säger godnatt till varje litet hus och släcker sitt ljus över dem en och en. Precis innan den försvinner bakom horisonten av skorstenar kastar den ett så färgstarkt orange sken att alla Stockholms tak ser ut att varsamt ha blivit penslade med bladguld. Den hårlock som föll ner framför mitt ansikte var helt och hållet morotsfärgad och jag blev tvungen att hålla andan i ett par sekunder över hur vacker stund det var. Jag tror jag har blivit vän med hösten. Det var på tiden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar