String en lördagskväll

Sitter på Café String och skriver. I brist på internet och telefonnr är facebook min enda chans till social överlevnad och här har de minsann wifi! Jag måste säga att det faktiskt ligger något magiskt över detta stället, precis som folk har sagt. Ändå är det mitt första besök. Absolut inte mitt sista. Här är ett virrvarr av olika fåtöljer, pinnstolar och loppbitna soffor. Själv sitter jag uppe i fönsterkarmen med bara ett fotsteg bort från trottoaren utanför. Fönstren är borta såhär på ljusare halvåret så det känns i princip som att sitta utomhus. Fast inomhus. Jag kan lätt sträcka mig ut och peta på de förbipasserande, om jag hade velat. Nu kallar vännerna och lördagskvällen (och Stockholm har invaderats av något konstigt flygfä som ibland kommer i flock och stör lite grann och just nu har de ravefest vid mitt vänstra öra)! Puss på er.