Jag tycker att det är så himla fint att ett stort fokus i hela den här "Persson/Schibbye i fängelse i Etiopien"-historian ligger på hur Martin och Linnéa klarade sig utan varandra under händelsen. Förbjudna brev, att hålla hoppet uppe, att lita på den andras styrka i situationen. I 14 månader. Skit i fängelsemisshandel och politik, att vara utan Linnéa och att veta att hon satt i ett "mentalt fängelse" pga honom var det allra värsta. Visst finns det viktigare saker att prata om i den här nyheten, men samtidigt är det nog inte så konstigt att det funderas på. Det är ju betydligt svårare att relatera till en fängelsecell i Afrika än till att vara utan den man älskar. Det vet ju alla, vilket plågsamt berövande det är.
En kärlekens väktare hade varit nöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar