the world is in a crazy hazy hue

Maj är helt klart min månad och det invigdes därefter (med pompa och ståt!). Valborgsfirandet i parken var ännu lite större, folket var ännu lite yngre (eller jag äldre?), vi skålade i ännu mera vin, träffade alltmer folk, kramade extra om alla våra vänner, somnade på helt fel plats fast rätt och åkte tröttare och gladare än någonsin hem i gryningen. Hej våren!

Idag är min sista dag hemma på ett tag och jag packar och packar och packar och missar precis allt solsken utanför. Trots allt roligt som väntar är jag så ångestfylld att jag inte vet vart jag ska ta vägen. Vadå, ska jag åka iväg igen? Kan jag inte få packa en tredje resväska fylld med mina nära och kära och jag lovar att jag kommer orka bära!

Efter ett par panic attacks försöker jag påminna mig om att jag faktiskt hoppat 134 m ner i en ravin. Hur farligt kan då en flytt till Stockholm bli? Fast lite har jag samma rädsla och nervositet som jag hade precis innan det. Jag ber till änglarna om att samma adrenalin och lyckorus ska komma ur det här.

Åh... hopp!

Hanna, jag och Emmy!

Pontus kommer med lunch i solskenet!

English: Every year in Sweden, 30th of April, we celebrate that spring time is here! In Lund, all the students gather in the park to celebrate BIG TIME. We were probably more than 10.000 students (or more, because last year was 10.000 and this year was even more crowded!) and it was as amazing as always. Hanna and I went there together, with our bag-in-box ready and our sunglasses on! We met old friends and new friends and were dancing and laughing and running around enjoying the sunshine and the 20 degrees (!). Hello spring time!

Today is my last day before Stockholm. I am quite nervous, I must say. Do I really need to leave all my loved ones behind again?! Why can't they just crawl into my suitcase and come along? I am almost as anxious as right before the bungy jump. But how can that be? I hope that the same adrenalin and joy will come out of this...

 1.... 2.... 3 .... jump!