Det bästa med Bermagui, eller hela den här resan egentligen, är alla hemliga, vackra, enorma, pluttiga, sandiga, klippiga, magiska stränder jag fått se. Jag känner mig alltid så lugn när jag vet att jag är nära havet. Igår blev det äventyr i form av brant klippklättring för att ta sig ner till ännu en pärla. Daisy frågade "are you afraid of heights?" varav jag svarade "well... after Nevis 134 meters - not anymore!" Och tur var väl det.
 |
| Klipporna där nere skulle vi ta oss till |
 |
| Vägen var ganska igenvuxen och klurig, här är vi nästan nere! |
 |
| BAM! |
 |
| I fell in love with the seaside, on the seaside |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar