BUNGY JUMP. NEVIS. 134 METER.

och sen var det ju bungy jumpen. det sjukaste, harligaste, basta, varsta, galnaste, mest befriande, laskigaste, mest otroliga jag nagonsin gjort (hittills). vi bestamde oss dagen innan efter ett lockande sms och bara kollade pa varandra och sa: ska vi? klart vi ska.

jag har nog aldrig varit sa taggad (efter att vi bestamt oss), aldrig sa pirrig (hela morgonen) aldrig sa nervos (shuttle bus pa vag dit), aldrig sa skakig (vagnen pa vag ut), aldrig sa illamaende (stolen innan hoppet) aldrig sa radd (pa avsatsen), aldrig skrikit sa hogt (hela hoppet), aldrig kant mig sa fri (hela hoppet), aldrig kant san adrenalin (hela hoppet), aldrig lett sa stort (hela hoppet) och aldrig sa tacksam for livet (efter hoppet).

bildregn kommer har! varning for svajande kanslor.
(och valdigt mycket bilder pa MOI!)




hyddan vi hoppade fran.. helt ok hogt.

pussade ett flertal ganger pa lyckoamuletten jag fick av pappa som lagligt nog stod for just BRAVERY.


no regrets.

jag lever jag lever oh jaklar vad jag lever!



alexandra josefine hanna sasha - bungy jumpers.

tillbaka pa fast mark med nya t-shirtarna. sa stolta!!


(bild 7-11, josefines bilder)