Så var det dags igen

Än en gång överträffar min dumhet mobilens smarthet. Ett litet fall från midjehöjd krossade skärmen och gjorde alla bilder, anteckningar och ljudklipp från hösten till ett svart hål. Än en gång förbannar jag mig själv för att jag inte i tid och otid säkerhetskopierar, än en gång påminns jag om hur det enda riktigt säkra är ett fysiskt format. Jag misströstar de melodier jag förlorat, de natt-tankar jag aldrig kan läsa igen, de konversationer i form av korta meddelanden vid tvåsnåret jag ibland går tillbaka och läser och de videor jag inte hann föra över på rävar och stämsång. Samtidigt är jag ju för nya kapitel. Ännu ett förlorat mobilinnehåll är inte mer än en förlust av nerprintade minnen. Minnena finns kvar. Bevisen förstörts. Jag vandrar vidare och fyller nästa mobil med nästa kapitel. 14 DAGAR KVAR TILLS LIVET ÅTER KAN BÖRJA.