Just nu är en av dessa knäppgökar och hälsar på mig! JOSEFINE! Som jag inte sett sen regniga Dunedin, NZ i november när vi levde rövare på Ramsay's. Som jag bodde tillsammans med i en gammal ford och riskerade livet med på de vänstertrafikerade vägarna (i en bil med halvpålitlig motor och bråkiga bromsar). Som var med och övertalade mig om att hoppa ner i en ravin 134 m och förlita mig på ett snöre. Som jag bakade scones med två gånger om dagen i en vecka för att vi saknade att äta något varmt. Som sett mig i det skick jag varit i om jag vore hemlös (bo i en bil är inte helt långt ifrån, alltså). Som var en trogen partypartner i Balis gränder. Som blivit på gränsen till kidnappad i Mexiko, cyklat på världens farligaste väg, jagat gangstrar för att få tillbaka sin kamera och rest runt helt själv i Sydamerika. Ni hör ju, vad som helst kan hända. (Nu saknar vi bara er andra två godingar).
English: One of these dippy darlings are visiting me! Josefine! I havn't seen her since rainy Dunedin, NZ. This is the girl I lived in a car with, risking our lives in left traffic with a mischiveous old ford. Who convinced me to jump 134 m down relying on a piece of string. Who've seen me as I would look like as a homeless person. Who was almost kidnapped in Mexico, has bicycled on the world's most dangerous road, who has chased gangsters to get her camera back and traveled all alone through South America. As you can hear, anything
could happen.
Alexandra, Josefine, Hanna & jag efter Nevis Bungyjump i NZ.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar