oh my, oh my, July, don't go too soon, don't die

Juli var absolut magiskt i år. Sommar-Stockholm är svårslaget trots att jag är västkustare i hjärtat och slutspurten på min Stockholmsvistelse (återkommer till detta) gick helt i badets och solnedgångarnas tecken.

Här nån gång i virrvarret kom storebror plötsligt på att han var klar med sin Sydamerika-resa för den här gången och kom efter 7 månader hem UTAN ATT SÄGA TILL I FÖRVÄG. På en förfest en vanlig lördag dyker han upp på skuttande steg och jag står skakande i en port och förstår inte om jag drömmer eller inte. Vi tog oss an Stockholm tillsammans och jag blev stormförtjust i hans Abril, trots att det var juli.

Flera kvällar satt vi hos Abril, på Stockholms vackraste innergård, njöt av mat från olika världsdelar, beundrade hennes konstverk till klädkollektion, skrattade, pratade om livet och kom fram till att det alltid, alltid är ok att gråta om man behöver.

I trädgården växte bär i mängder tillsammans med äpplen och rabarber. Ibland när jag kom hem från jobbet stod det ett rådjur eller två och njöt av frukten, de med.

En liten holme strax intill stan blev den absoluta favoritdestinationen.

Och äntligen, äntligen var det dags för Håkanfilmen att ha premiär! Som jag längtat. Och som det snyftades i salongen. Och som vi tappade hattarna i popcornen.

Det är verkligen på sommaren som Stockholm gör sig rättvisa. Jag kände det lite som att jag inte ens lärt känna staden förrän nu, mina sista veckor i den. Vi var lite på semester i vår egen stad och upptäckte badplats efter badplats, klippa efter klippa, uteservering efter uteservering.

Och så var det adjöss till att bo vid vackra Skogskyrkogården. Såhär såg min vanliga promenad ut om kvällarna.

Men inte hängde jag läpp särskilt länge för det... En sommardag hade jag råkat klä mig i prinsesstårtefärger och efter det hade jag konstant craving efter denna gräddiga skapelse. LYCKAN när min till-och-från-roomie kommer hem med en HEL TÅRTA som avskedspresent?! Vinkvink till Stockholm för den här gången alltså.

counting all the assholes in the room, well I'm definitely not alone, well I'm not alone

SEN VAR DET SEMESTER!!!! Sist jag gjorde ett försök till att åka på festival gick allt fel som kunde gå fel. Jag blev matförgiftad kvällen innan och låg i ett varmt tält och våndades, kunde knappt stå upp på spelningarna, fick enbart i mig pommes frittes och bodde ett par tält ifrån mitt ex............yeay........... SÅ! För att ta igen tvåtusenhellvas incident tog jag min vapendragare Hanna under armen och drog till BRÅVALLAFESTIVALEN. För er som missat är detta numera Sveriges största festival, med ca 50 000 besökare. En semesterstart med buller och bång, med andra ord.

Sommarens bästa köp åkte på och festivalhatten var ett faktum. Att den kom med hem igen är ett under. (Ja, lika skelögd som på bilden var jag troligen under större delar av festivalen.)

Förutom när vi satt vid tältet och lyssnade på Philemon Arthur and the dung och jag skröt med mina låttextkunskaper, sprang vi fram och tillbaka till festivalområdet och såg så HIMMELENS MÅNGA BAND.

I alfabetisk ordning:

Alina Devercerski
Avicii
Bo Kaspers Orkester
Bullet for my valentine
Eldkvarn
Familjen
Green Day
Hoffmaestro
Icona Pop
In flames
Johnossi
Mando Diao
Rammstein
Rebecca&Fiona
Takida
The Sounds
Timbuktu & Damn!
Volbeat

och då var det ändå band vi planerat att se som vi missade av oklara anledningar. Vi var sjukt aktiva festivalbesökare!

ÅRETS TOPP: The Sounds. Som vanligt. Har ju sett dem ett antal gånger nu under olika festivaler, men det var utan tvekan mest drag och vildast dans och det är ju nästan hela nöjet att kunna sjunga med på en konsert. Så himmelens bra.

ÅRETS FLOPP: Så himla ledsen att säga det men Mando Diao var det tråkigaste jag varit med om. De körde enbart sin svenska skiva, vilken är jättefin, men på en rock/house-festival - come on? De stod och svajade på scenen som vassen i vinden och vi stod och somnade på en läktare och bestämde oss för att gå och äta nachos istället.

ÅRETS INTRODUKTION: Alltså Volbeat! Varför har ingen visat dem för mig innan? I princip hela juli gick i Volbeats tecken till vissas nöje och andras förtret.

ÅRETS SURPRISE: Surprise för att jag verkligen inte trodde att jag skulle tycka det var så grymt; Avicii! Önskar bara att det inte var sista kvällen, för vid det laget hade jag insett att jag inte klarar av att sova i ett iskallt tält mellan brölande malmökillar som är för gamla för att bete sig som djur och "ungdomar" (får man låta så gammal?) födda -96 som aldrig någonsin blev trötta mer än kanske... 1 natt. Under konserten stod jag mest som en zombie och undrade när man fick gå hem, men trots detta var det en absolut amazing upplevelse! Vill och ska se honom igen.

ÅRETS MINNE: Att dansa tryckare till Rammstein med en pojke med jordens djupaste smilgropar. Så fint.

it should be winter now, but my mind's still June

Nu när det inte längre går att förneka att hösten är här tänkte jag att det var passande att (redan) sukta tillbaka till den ljuva sommaren. (Det, och att jag ligger efter nått för jävligt i mitt bloggande och fortfarande är fast i juni.) Let's go! Först ut blir just juni. Jag gillar ju ordning och reda och sånt där.

Oskar hade mustaschfest, vilket vi tyckte var ett ytterst orättvist tema eftersom den manliga halvan av gästerna inte egentligen behövde göra ett smack. En annan fick vara något mer kreativ.

På den här balkongen har jag troligen spenderat 80% av min fritid sen Oskar satte sin fot i Stockholm. Inte visste jag att jag ens behövde ett andra hem, men se det fick jag. Här har det skrålats, skålats och sovits huller om buller i bäddsoffan. Faktiskt även på balkongen. Gissar att det beteendet sitter i från när Hanna och jag skulle erövra varenda skrymsle och vrå i hennes hus med våra madrasser. Varför är det så spännande att sova på konstiga platser?

När mustascherna trillat av blev det strawberry daquiri på debaser. Köp aldrig den. Den tog aldrig slut och vi hade brain freeze resten av kvällen.

Med den här tösen spenderade jag många dagar...

... och nätter.

Och de andra dagarna spenderades mest såhär. I sällskap med bästa vänner, gärna grill, skön musik och ostbrickor. Förutom mån-fre då jag fortfarande jobbade som en idiot mellan 9-5.

Och så var det midsommar! Vi gjorde som alla andra stockholmare och begav oss ut i skärgården till en röd liten stuga vid vattnet. Såklart. Det blev stämsång och skymning och jag blev charmad av en fransos. Såklart...

Björnresan.

Att packa väskan och åka till fjällen. I juni.

Att köra genom en dimmvägg tät som en slöja.

Att köpa fiskeskjorta och bo i resten av helgen.
Att bli kompis med en räv som heter Pelle.
Att förtrolla Pelle med musik och få honom att somna.

Att dra upp en sik i Klövsjösjön.

Att spela ukulele vid ett vattenfall.

Att hålla en dunkande gäddhjärta i handen 25 min efter att gäddan var död.

Att se en double rainbow som slutar där vattnet bryts.

Att promenera upp för den svartaste pisten.
Att sitta i en avstängd sittlift och gunga.

Att hitta snö på toppen av Björnrikefjället.

Att äta egenrökt fisk med bara händerna.

Att äta middag klockan 1 på natten för att det aldrig blev mörkt och vi helt förlorat dygnsrytmen.

Att lyssna på gitarrplonk i gassande sol och suddiga nätter.

Att bada bastu alla dagar.

Att rulla köttbullar sjungandes på håkan hellström.

Att få umgås med fyra fantastiska filurer.

Det. Det var Björnresan.

(Blandade bilder från Oskars kamera av Oskar, Oskars kamera av mig och mina telefonbilder.)