Juli var absolut magiskt i år. Sommar-Stockholm är svårslaget trots att jag är västkustare i hjärtat och slutspurten på min Stockholmsvistelse (återkommer till detta) gick helt i badets och solnedgångarnas tecken.
Här nån gång i virrvarret kom storebror plötsligt på att han var klar med sin Sydamerika-resa för den här gången och kom efter 7 månader hem UTAN ATT SÄGA TILL I FÖRVÄG. På en förfest en vanlig lördag dyker han upp på skuttande steg och jag står skakande i en port och förstår inte om jag drömmer eller inte. Vi tog oss an Stockholm tillsammans och jag blev stormförtjust i hans Abril, trots att det var juli.
Flera kvällar satt vi hos Abril, på Stockholms vackraste innergård, njöt av mat från olika världsdelar, beundrade hennes konstverk till klädkollektion, skrattade, pratade om livet och kom fram till att det alltid, alltid är ok att gråta om man behöver.
I trädgården växte bär i mängder tillsammans med äpplen och rabarber. Ibland när jag kom hem från jobbet stod det ett rådjur eller två och njöt av frukten, de med.
En liten holme strax intill stan blev den absoluta favoritdestinationen.
Och äntligen, äntligen var det dags för Håkanfilmen att ha premiär! Som jag längtat. Och som det snyftades i salongen. Och som vi tappade hattarna i popcornen.
Det är verkligen på sommaren som Stockholm gör sig rättvisa. Jag kände det lite som att jag inte ens lärt känna staden förrän nu, mina sista veckor i den. Vi var lite på semester i vår egen stad och upptäckte badplats efter badplats, klippa efter klippa, uteservering efter uteservering.
Och så var det adjöss till att bo vid vackra Skogskyrkogården. Såhär såg min vanliga promenad ut om kvällarna.
Men inte hängde jag läpp särskilt länge för det... En sommardag hade jag råkat klä mig i prinsesstårtefärger och efter det hade jag konstant craving efter denna gräddiga skapelse. LYCKAN när min till-och-från-roomie kommer hem med en HEL TÅRTA som avskedspresent?! Vinkvink till Stockholm för den här gången alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar