Biarritz var en härlig blandning av högt och lågt. I stan var husen de pampigaste pampiga men också de sötaste pittoreska plötsligt inklämda i små gränder. På campet bodde vi i tält och hade utomhuskök och -vardagsrum. Det blev oändliga experiment på gasolspisen och spännande upplägg på de udda delarna porslin. En och annan kväll smet vi in till stan och beställde öl genom att på extremknackig franska stå och peka på ölkranarna med lustigast logo.
En dag var vi ett gäng som åkte över till Spaninen, ba sådär, till en juniorsurftävling i Zaroutz!
När solen varit framme en dag sprudlade campet av energi och det slog oss att det denna dag fanns chans till riktigt fin solnedgångsspaning. Longboardsen och vinflaskan drogs fram och vi tog oss snabbast möjligt ner till havet.
Denna lilla snigel hittade vi på vägen hem vilket fick mig att tänka på en lite rolig anekdot. Storebror pratade om sin franske vän Erik hemma hos mormor och hade lite svårt att komma på efternamnet, varpå han ändå drog av ett stensäkert "Ja, min franske vän Erik Escargot". Mormor med franska språkkunskaper kontrar "njaa, Escargot heter han nog inte eftersom det betyder snigel." KAN ha varit roligare på plats, men Pontus påkomna min var oslagbar.
På tal om mormor! För ett par år sedan hittade jag den här pärlan i utklädningslådan (numera känd som skattgömman) där mamma sparat plagg från förr. Baddräkten har (om jag minns rätt) tillhört någon av mormors systrar och är heeeeeelt underbar! Den fick premiärsurfa på en av de lite soligare dagarna.
Och nedanstående donna är den jag delat de flesta sommaräventyren med det här året, som tyvärr tog slut ganska kort efter denna resa. Tack snäckan!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar